Jag anser att man inte bör acceptera föreslagna idéer som någonting som skulle vara sant utan närmare undersökning, utan granska dem ur vetenskapens och logikens synvinkel för att få ett noggrannare perspektiv. Således ska man inte heller sträva efter sanningen med slutna ögon, utan med sträng disciplin och intellektuell bestämdhet. Det kan uppstå olika tankar som börjar med Vad? Hur? Var? Varför? Då står vi inför antingen komplicerade eller omständliga val. Hur ska vi sedan bemöta dessa frågor. 

Det kan uppkomma frågor av t.ex. följande slag. Vad är ursprunget till världsalltet? Hur stort är det? Fanns det tid före BigBang? Då brukar den lilla människan vara inför en sådan situation att hon inte hittar svar. Hennes sinnen kan inte ens begripa vad dessa frågor omfattar. 

Sedan kan man ställa fråga varande i sig eller primära orsaker och då hamnar vi i ännu större svårigheter. Allt detta låter som någonting mystiskt. Numera har man börjat hälla viljans frihet som ett metafysiskt begrepp. Det gjorde man inte förr. Med den kunskap vi dock lyckats svara de här frågorna. 

Men ändå återstår en gåta: Finns Gud? Få människor identifierar (tyvärr) sig som icke-troende. Om man sätter sig in i ämnet kan man inse att tron och icke-tron inte har samma innebörd. Till tron behöver man Gud(ar), till icke-tron behöver man ingenting övernaturligt. Ordet Gud har blivit meningslöst. Sålunda behöver man inte berätta om Gud finns eller inte finns, utan bara fråga vad du menar ned Gud. Bevisbördan har ju alltid den som hävdar någonting.

Tapio Tukiainen